Asså jag kan verkligen inte gilla någon kille seriöst efter att mitt ex krossade mitt hjärta

Jag har helt tappat känslor för A och han är överdrivet kär i mig..

Sen träffade jag en gammal flamma igår, jag och G har hållt på fram och tillbaka i 1 år+ nu, förstört många förhållande pga varandra.

Han har förhållande nu med min bästaväns vän, och vi kysstes igår.. dumt gjort!

Men men, ångrar mig inte för att jag har något för honom och har alltid haft!

Jag är en tjej som älskar att läsa, och har i svenskan en uppgift att skriva en bokrecension om en bok vilket jag gjort, så tänkte visa er den så ni kanske blir sugna att läsa den med. ( den är inte klar och sa redigera den snart )

Som James Dean fast snyggare.

Som James Dean fast snyggare

Niclas Christoffer

Överlag:

Niclas Christoffer skriver i sin bok om Jim Wallin som har den perfekta familjen, en pappa Jakob som är fotomodell, mamma Jill som är plastikkirurg och en lillebror John som drömmer om att bli läkare precis som hanns mamma och Jim drömmer om att komma in på teaterskolan och bli världs-känd skådespelare och fotomodell precis som James Dean.

Men denna perfekta familj förstörs då de är med om en bilolycka där lillebror John inte överlever och pappa Jakob blir paralyserad och kan inte mer kommunicera och måste ha hjälp med allt. Livet för Jim blir svårare och svårare varje dag, och det hjälper inte att hela skolan tycker synd om honom och han har skuldkänslor för att han äcklas av sin egna pappa.

Jim utvecklar en psykisk ohälsa och påbörjar ett självskadebeteénde som bara blir värre och värre. När han mår bra känner han att han ska sluta, men när de psykiska tankar kommer tar han ut den psykiska smärtan fysiskt och skär sig själv med rakblad eller bränner sig med en tändare. 

Boken har en oväntad vändning i slutet som visar att även de som mår dåligt kan bli bättre.

Denna boken är väldigt bra att läsa, även om den kan vara otäck. Det visar att även killar kan må dåligt, det pratas ofta om att bara tjejer mår dåligt och skär sig, men det är viktigt att veta att även detta kan hända killar. 

Författaren har även varit med om detta själv både ätstörningar och självskadebeteénde och kan därför beskriva känslorna väldigt bra och förstående.

Genom boken ändras Jim Wallin väldigt mycket.

I början av boken är han mycket självsäker vilket berodde på att , enligt han, hade han allt alla vill ha, men när hans liv vänds upp- och ned tvivlar han mycket och ser ner på sig själv för att han skäms över hans pappa och tror att alla andra äcklas av han och hans familj.

Han tycker inte om att folk tycker synd om han för att han vill själv inte acceptera att hans familj har blivit som den har. Detta gör att han får dåligt självförtroende, för att enligt han är det något fel om folk tycker synd om honom, och något som sänkt hans självförtroende mest är att en i hans klass, som förut var den ''fula'' och som brukade härma Jims klädstil, har nu blivit den snyggaste och populäraste i skolan.

Min egna åsikt om boken är att den var lätt att fastna i och att det kändes som att jag var Jim för att känslorna var bra beskrivet. 

Jag har läst många böcker, och i vissa fall har det blivit för ''överdrivna'' och för dramatiska problem som man själv vet inte skulle hända i verkligheten, och det gör (för mig) att man inte fastnar lika lätt i boken och att det inte känns verkligt. 

Allt i denna boken känns verkligt förutom vändningen i slutet, men det kan ha vart ganska väntat eftersom det ofta händer i dramatiska böcker eller filmer.

För någon som gillar att läsa böcker om någons vardag med psykisk-ohälsa skulle jag rekommendera boken!

Hellu.

Tänkte dra en tb till när jag hade läkarsamtal pga depression och hen/läkaren skulle göra en bedömning på om jag ska ha antidepressiva tabletter eller inte, tur nog behöver jag det inte.

MEN han drog slutsatsen genom frågorna - 

- har du vänner?

- är du nära din familj/släkt?

- har du mens?

Klart som fan att man kan va deprimerad även om dessa frågor blir posetivt besvarade, kan väl må sjukt dåligt även om jag har vänner?

Sen tror hen att jag mår dåligt pga hormoner och ja jo tjena, man mår ju verkligen dåligt i 10 månader pga hormoner.

Nu kan jag inte sitta och säga att läkaren har fel eftersom hen har utbildning , men endå tycker jag att det är fel.

Allmänt:

Denna dagen har verkligen varit fram och -tillbaka.

Började med att vakna förskyld och ingen lust alls att gå till skolan, men gick hem igår och i torsdags, så pallar inte missa mer.. så gick till skolan och bet ihop!

Allt var bra tills andra lektionen, bild. 

På bilden är alla stökiga och ingen gör vad de ska, det är mer som en rast än en lektion tycker jag..

Jag satt med B min bästavän och 2 andra killar, en av dom är jag ganska nära, och den andra har jag vart nära i vintras, men vi slutade träffas och snackar knappt längre.

Så, då på lektionen började killen jag knappt snackar med skratta högt och fråga mig vad som hände på festen i lördags.

Först blev jag bara lite generad, men sen kom jag på vad som faktiskt hände, och hur han kan ha fått reda på det, för han var inte där och känner inte heller någon som var där (vad jag vet).

Jag ignonerade det och satte i hörlurar och musik på högsta volym, om 1 på min skola får reda på något , slutar det alltid med att alla vet.

Titelns betydelse:

Jag och A skämtar ofta varandra och kallar varandra bitch, slyna m.m (sms)

Och så kallade han mig bitch , så skrev jag '' älskar dig också '' det var inget seriöst skrivet, men detr är ju sant, jag älskar han. och jag har aldrig sagt det, för att jag inte vill säga något jag inte är riktigt säker på att det är sant, och jag vet själv hur det känns när någon ljuger om det..

Så ja, han tolkade det som det var och skrev '' första gången du säger det..  ''

sötnöt

En randomtanke slog mig om vad min svenska lärare sa häromveckan.  

Vi diskuterade i klassen om man får eller inte får ha förhållande för familjen, (jag går på en skola med runt 70% utländska) vi kom in på ämnet om allas föräldrar skulle tycka att det är okej om man blir gay/bi, och så sa min svenska lärare - ja, jag hade accepterat om mina barn var gay eller bi, men det är inget jag skulle önska.

Och det slog mig nu hur j*vla homofobiskt det låter  , varför ska man inte önska de? hon får det att låta som att det är något man ska känna skam över.

som tur var är ingen bi/gay i min klass (vad jag vet  ) så jag var nog den enda som reagerade så starkt på att hon sa så.. Min svenska lärare är runt 60 och är en underbar person, men hen drar in för mycket privata tankar och åsikter i hennes jobb, vilket lärare väl inte ens får (?).

Och jag vet inte varför men jag har börjat tycka och tänka mer kring homosexualitet, inte för att jag är det, utan för att jag kan tänka mig att många i min skola är det utan att våga komma ut med det.

Personligen hade jag inte valt att gå ut med det heller, inte för att jag hade skämts över det, utan för att jag tycker det är väldigt negativt på min skola. Alla ser ner på varandra  , och speciellt ser folk ner på SVENSKAR, och det låter kanske rasistikt, men det är sant. När jag gick i en skola med 70% svenskar istället såg man ner på invandrarna, så det blir väl bara så automatiskt..

Tillbaka till varför jag inte hade gått ut med det, jag tycker att jävligt många ser ner på homosexualitet, varför? min tanke är för att det är annorlunda, och alla vill ju tycka som alla andra, och de flesta tycker att det ''normala'' är ett staight förhållande, och det ''annourlunda'' är ett homosexuellt förhållande, uch på det.

Jag har vanligen inga problem med att vara i skolan, men idag var det jobbigt.

Sen cirka 9 månader sen, då jag och M gjorde slut, har jag varit i depression, dock inte längre, yippie. 

Men är fortfarande nedstämd ofta.

Skolan har aldrig vart något problem, har alltid haft vänner, bra relationer med klass&lärare. 

Men idag har det varit jobbigt pga helgen, (kolla längre ner för att se vad som hände).

Jag har sovt dåligt och bråkat mycket med A förra veckan, riktigt jobbigt.

I morses var allt bra, dock var mina 3 närmsta vänner + jag riktigt förskylda.

Efter mentorstiden (första lektionen) så hade vi musik, och redovisning så va jätte nervös, och ja, själbklart ska min mens komma då.. förstörde dagen lite mer. Så med nermensade, svarta byxor som tur va, gjorde jag en redovisning om barvisor, jätte intressant.. not.

sedan efter den lektionen hade jag engelska, där de spåra ur.

Min lärare blev riktigt arg på mig och sa att hon skulle skämmas om hon va jag och att jag var pinsam osv, och allt bara för att jag inte hade gjort en uppgift rätt.. bit*h!!

Så efter lektionen skulle hon prata med mig, ofc.

Så berättade hon att jag va slarvig blabla, sen kom den jävla frågan jag hatar '' hur mår du egentligen?'' och det kanske låter som att hon sa de på ett sätt som att de låter som att jag är ett psyk, men hon frågade sådär lite blygt, som om hon visste att något var fel. Och då kunde jag inte hålla inne tårarna och kunde verkligen inte andas och började hyp-andas och bli helt yr.

Efter det kom ALLA tankar jag alltid får på kvällen, kom på dagen , vilket aldrig hänt i skolan förut, så jag låste in mig på toa i drygt 1 timme och bara satt och grät.

Så valde att åka hem istället för att vara i skolan som en tårögd-mascaraiansiktet-tomat.

Helgen

I fredags var jag i göteborg, ( 1 maj så var ledig ) med belissa, efter det var jag i stan med mer.

Sen i lördags var belissa och giovanni hos mig, och så gick jag en snap om att det var fest, så valde att gå dit.

Kände 1 person där och det spårade, det var typ 50 pers i ett hus, spya och öl överallt kan man säga.

 Vill inte gå så detaljerat i vad som hände.

Men kan ju säga så att en kille gjorde saker ,man inte får göra mot någon, mot mig, som gjorde att jag tjafsade med A pga att han ville anmäla och jag ville inte.. låter kanske inte så jobbigt men det är/var det.